Projektfinansiering

Alternativa finansieringsupplägg 

Projektfinansiering

Projektfinansiering - översikt

Projektfinansiering är ett alternativ till andra finansieringsformer vad gäller exportaffärer, men framförallt avseende större investeringar inom t ex byggsektorn, fabriks- eller infrastrukturinvesteringar. Projektfinansiering karakteriseras av att utlåningen från finansiärerna sker med ett bestämt ändamål - normalt en kapitalinvestering och krediterna lämnas för en bestämd period - projektets livslängd. Vanligtvis innebär finansieringen en begränsad risk för ägarna och krediterna belastar normalt inte balansräkningen för ägarnas befintliga bolag.

Finansiering av ett bestämt projekt, där externa långivare i första hand förlitar sig på de intäktsströmmar, som det färdiga projektet genererar för återbetalning av lånet och där säkerheterna utgörs av de tillgångar som finns och de värden som skapas i projektet, brukar normalt benämnas projektfinansiering. Finansiärerna tar här större risk i projektet och det innebär att om projektet inte genererar de intäktsströmmar som beräknats, har finansiärerna under vissa förutsättningar rätt att ta över hela projektet och dess tillgångar. I många fall vill beställaren och/eller låntagaren begränsa sina insatser och risker i projektet och försöker hitta lösningar utanför det egna företagets balansräkning. I många fall skapar ägarna/sponsorerna ett nytt bolag med olika former av delägarskap enbart för att driva ett visst projekt och med projektet som enda tillgång i bolaget, i syfte att uppnå riskspridning, ett s k Special Purpose Vehicle eller Special Purpose Company, SPV eller SPC. I dessa fall brukar man tala om ett s k green field-projekt, dvs projektet startar från början och kan inte förlita sig på ett befintligt kassaflöde i företaget. Det används framförallt för större investeringar i kapitalintensiva branscher, t ex:

• Infrastruktur - vägar, broar, tunnlar
• Energi - olja, gas
• Gruvsektorn
• Kraftgenerering
• Processindustri
• Telekom

Men det kan även användas för mindre projekt på riskfyllda marknader, t ex fabrik för tillverkning av produkter inom pappers- och trävaruområdet, produktion av byggnadsmaterial, kläder etc.

Banker och andra finansiärers normala utlåning till företagskunder avser däremot företagets generella behov och utlåningen sker då till ett företag, som redan bedriver verksamhet, en s k "On-going Concern".

Varför används projektfinansiering?

Projektfinansiering används framförallt för kapitalinvesteringar både inom den privata och offentliga sektorn och fördelarna är bl a att det möjliggör förhållandevis hög skuldsättningsgrad, vilket innebär att sponsorerna inte behöver binda så mycket kapital. Det underlättar också samarbete i form av riskdelning med andra intressenter och joint ventures. Därutöver innebär det normalt mindre belastning på balansräkningen och därmed mindre kreditrisk för sponsorernas och ägarnas bolag. Normalt säkras också finansieringen av hela projektet från början, vilket är ett krav från de externa kreditgivarna. Det går ofta att säkerställa långfristig finansiering från olika källor och därmed också en större förmåga att attrahera externa finansiärer, som tar större risker i projektet.
 
Projektfinansiering innebär dock förhållandevis högre räntekostnader och transaktionskostnader i jämförelse med anslagsfinansiering vad gäller projekt i den offentliga sektorn och i jämförelse med andra kreditformer för investeringar i den privata sektorn. Den begränsade säkerheten för externa finansiärer innebär att långivarna också ställer höga krav på förutsägbarhet och stabilitet i projektet. 

Strukturering av en projektfinansiering

Beställaren måste göra en noggrann utvärdering av projektet för att identifiera och bedöma de risker som investeringen medför. Vanligtvis anlitas en extern konsult, som genomför en lönsamhetsstudie av projektet, en s k feasibility study. Det krävs också att beställaren eller av honom anlitad finansiell rådgivare, utarbetar en finansieringsplan för projektet. Den skall bl a ange hur stor del av investerings-kostnaden som skall finansieras med eget kapital och hur mycket som skall lånas från externa finansieringskällor. Det bästa är om projektet är fullt finansierat i samband med att finansiärerna skall besluta om krediter, dvs ägarna har identifierat finansieringskällor som motsvarar hela investeringskostnaden.

Projektfinansieringar har ofta komplicerade låne- och avtalskonstruktioner på stora belopp och med långa kredittider på 10 år eller mer och strukturen för projektfinansieringen blir därmed ofta komplicerad och individuellt utformad för varje projekt. Kostnaderna för projektfinansieringar medför normalt att de endast kan genomföras för större projekt. Ju fler parter som är inblandade och ju fler olika avtal som finns mellan parterna desto längre tid tar förhandlingar och diskussioner om villkor och desto högre kostnader blir det för de inblandade parterna.

Projektet kan avse utbyggnad av en befintlig verksamhet eller start av ny produktion av varor och/eller tjänster. Investeringsbeslutet kan även innebära att företaget vill flytta befintlig verksamhet utomlands. Beställaren/ägaren beslutar om investeringen ska genomföras i det befintliga företaget eller om ett helt nytt bolag skall bildas.

Parterna har olika intressen att bevaka och som exportör och potentiell leverantör av utrustning och tjänster inklusive överföring av know-how och erfarenheter till beställaren är det viktigt att genomföra en genomgripande riskanalys, innan ett beslut om att leverera till projektet tas. Om investeringen avser exportföretagets egen verksamhet, t ex start av produktion eller servicebolag eller liknande utomlands, sker analys av investeringen utifrån företagets egna resurser så långt detta är möjligt och om ett externt finansieringsbehov föreligger bör olika finansieringsalternativ noggrant undersökas. I båda dessa fall bör exportören kontakta en affärsbank för medverkan i analys och kreditgivning till projektet. Banken/erna inbjuds att lämna offert vad gäller finansieringen av projektet och sedan väljs den bank som bäst uppfyller de krav beställaren ställer på finansieringen.

SPV - Nytt bolag bildas för projektet

Den vanligaste lösningen i projektfinansiering är att ett separat bolag registreras för att bedriva verksamheten. Normalt är det en fördel om huvudägaren svarar för mer än 50% ägarandel, men i vissa projekt är det en rad olika ägare, som har olika strategiska intressen av investeringen. I vissa fall kan det också vara en fördel för ägarna att inte behöva konsolidera verksamheten i det egna bolaget eller koncernen.

Projektrisker

En väsentlig del i all projektfinansiering är att analysera de olika risker projektet medför för de olika intressenterna. Sponsorerna presenterar normalt sin analys och riskbedömning för de externa finansiärerna. När banker och andra långivare bedömer om de är beredda att medverka i projektfinansieringen genomför de normalt en omfattande analys och kräver då ofta mycket detaljerad information från sponsorer och ägare. De genomför därefter sin egen analys och testar de olika förutsättningar och antaganden som ligger till grund för projektfinansieringen.

Exportören, liksom övriga parter i projektet, måste genomföra en omfattande riskanalys av de förutsättningar och villkor som gäller för finansieringen och därefter bedöma om de är beredda att medverka i projektet. Nedan anges exempel på de risker som bör gås igenom:

• Kapitalrisk
• Färdigställanderisk för projektet
• Teknisk risk
• Operationella och management risker
• Råvarurisk
• Marknadsrisk
• Transport och infrastrukturrisk
• Miljörisk
• Politisk risk
• Finansiell risk
• Juridisk risk
• Etiska risker

Exportören bör försöka att minimera de risker som projektet medför och sträva efter att riskerna skall bäras av tredje part till en kalkylerad kostnad. Banker och andra kreditinstitut, som ombeds gå in och finansiera ett projekt, kommer också att noggrant gå igenom alla viktiga risker i projektet och analysera de möjligheter som finns att minimera och begränsa riskerna.

Nedan följer en genomgång av de viktigaste riskerna och vilka krav på åtgärder som exportören och övriga parter i en projektfinansiering kan möta när en projektfinansiering struktureras.

Kapitalrisk

• Aktiekapitalet bör betalas in av ägarna/sponsorerna innan utbetalningen av banklån och andra krediter sker
• Garanti från starka sponsorer eller från bank

Risk för färdigställande av projektet

Exempel på risker: budgetöverskridanden, specifikationsfel, tidsförseningar, utökad omfattning

• Fast pris efterfrågas ofta, fastställd tidplan, turnkey-avtal, villkor för inköps- och entreprenadavtalet det s k Engineering Procurement and Construction avtalet (ECPC)
• En internationellt erfaren och finansiellt stark entreprenör bör anlitas för uppförande av anläggningen
• Avtalen bör innehålla bötesklausuler för entreprenören vid förseningar av färdigställandet av anläggningen
• Sponsorerna bör utfärda fullgörandegarantier till dess projektet slutförts för att säkerställa lånefinansieringen i projektet

Teknisk risk

• Väl etablerad och testad teknologi
• Lönsamhetsstudie, s k Feasibility och en teknisk studie, s k Technical Due Dilligence utförd av ett eller flera välkända, oberoende internationella konsultföretag
• Garanti från entreprenören eller från försäkringsbolag
• Medel reserverade för underhåll på speciellt konto

Drift, underhåll och management risker

• Långsiktiga avtal för drift och underhåll inklusive management av projektet bör eftersträvas
• Erfaret företag skall anlitas med finansiell och teknisk expertis och som anställer ledande befattningshavare med bevisad erfarenhet i investeringslandet

Råvarurisk

• Pålitlig långfristig tillgång till viktiga råvaror för projektet till en kostnad i enlighet med gjorda kalkyler
• Leveranskontrakt med bötesklausuler för att täcka förluster vid non-performance
• Fasta priser på råvaror med årliga prisjusteringsklausuler bör eftersträvas
• Möjlighet att höjda råvarupriser får slå igenom i försäljningspriset bör eftersträvas
• Säkrad energiförsörjning till en rimlig kostnad i projektet

Marknadsrisk

Exempel på risker: minskad efterfrågan på produkten/tjänsten, förändrad konkurrenssituation, begränsad tillgång till marknader, produkter blir obsoleta, ny teknologi

• Oberoende lönsamhetsstudie som bekräftar marknadsförutsättningar och prisnivåer i enlighet med gjorda finansiella prognoser
• Långsiktiga avtal med köpare, om möjligt, för att säkerställa intäkterna i projektet
• Standby-åtagande från ägarna om ytterligare kapitalinsatser vid vikande prisnivåer på marknaden

Transport- och infrastrukturrisk

• Säkerställ att infrastrukturen för projektet är kontrakterad och att nödvändiga tillstånd finns för tillgång till vägar, järnväg, hamn, lager etc
• Transportavtal till fast pris bör finnas med pålitliga och erfarna företag
• Säkerställ att projektet har tillgång till marken, där projektet skall uppföras
• Lokala tillstånd skall finnas innan utbetalning av lånefinansieringen kan ske

Miljörisk

• Obroende miljökonsekvensbedömning från en erfaren och välkänd konsult bör finnas som stödjer projektets feasibility studie (krävs normalt vid större projekt)
• Projektet skall klara internationell standard för utsläpp och övriga miljökrav under hela projekttiden
• Exportkreditinstituten ställer ökade miljökrav och det är viktigt att kontrollera och stämma av den senaste informationen
• Nedmonteringskrav/-kostnader vid projektes slut förekommer på vissa marknader avseende viss typ av projekt

Politisk risk

Kan täckas av:

• Multilaterala banker och institut: IFC, EBRD, OPIC, MIGA
• Exportkreditinstitut, t ex EKN, ECGD
• Privata försäkringsbolag
• Offshore "Escrow Account", dit intäkterna från projektet förs
• Risk för expropriering i investeringslandet
  - Engagera en välrenommerad lokal investor
  - Ett konsortium av internationella investerare
  - Externa finansiärer -exportkreditinstitut, multilarerala banker

Finansiell risk

• Långfristiga lån till fast ränta
• Finansiell modell - analys och simulering av nyckeltal, test av olika variabler
• Valutarisktäckning
• Konto för täckning av amorteringar och räntor, t ex de närmaste två amorteringarna

Etiska risker

• Policy mot korruption- många exportkreditinstitut har regler mot korruption
• Corporate Social Responsibility, CSR
• Equator Principles

Det talas allt oftare om företags och bankers samhällsansvar - Corporate social responsibility eller CSR. Med detta avses att företag frivilligt, utöver lagstadgade skyldigheter, genomför åtgärder för att bidra till ett bättre samhälle och en renare miljö. För företagens del har det inneburit en strävan att kombinera ekonomisk tillväxt med social utveckling och miljöhänsyn. Här ingår också respekt för mänskliga rättigheter, arbetsrättsfrågor, anti-korruption och etik.

Det finns ett antal frivilliga internationella initiativ och överenskommelser som företag och banker kan använda som vägledning för sitt CSR-arbete. Global Compact är ett intiativ från Kofi Annan och FN med ett ramverk på tio principer. The United Nations Environment Programme Finance Initiative (UNEP FI) syftar till att utveckla kunskapen om hur hänsyn till miljö- och samhällsfrågor påverkar den finansiella utvecklingen och är ett globalt partnerskap mellan UNEP och finansiella organ. Equator Principles är principer och riktlinjer rörande projektfinansiering, som tagits fram av flera internationella banker och IFC, International Finance Corporation. Flera av de svenska bankerna har anslutit sig till dessa principer.

Vissa av dessa risker kan försäkras eller garanteras av myndigheter eller andra aktörer. Exportören bör försöka att minimera de risker som projektet medför och sträva efter att externa aktörer kan täcka riskerna till en kalkylerad kostnad. Öppna risker som inte har säkerställts bör alltid dokumenteras och rapporteras till företagsledningen. Om marknadsförutsättningarna ändras längre fram i projektet bör exportören försöka sälja kvarstående risker till banker eller andra kreditinstitut.

Både beställaren, leverantörerna och finansiärerna försöker att minimera de risker som identifierats i projektet. Vanligtvis äger omfattande förhandlingar rum mellan parterna innan ett avtal om projektfinansiering kan skrivas under och ju större risker som kreditgivarna bedömer att projektet medför, desto längre tid och desto svårare är det att arrangera en extern finansieringslösning. Om exportören/leverantören deltar i en projektfinansiering i ett mycket tidigt skede i investeringsprocessen, när inga externa långivare är beredda att delta, tvingas exportören i vissa fall lämna kundkrediten i egna böcker. När sedan projektet har passerat den mest riskfyllda tidsperioden och t ex har nått break-even eller redovisar vinst, kan det vara lättare att hitta extern finansiering. Det är därför viktigt att alltid strukturera affären så att extern finansiering t ex via banker är möjlig, även i ett senare skede.

Parterna i en projektfinansiering

Projektfinansiering sker ofta till ett projektbolag med begränsad regress mot bolagets ägare, som angivits ovan. Riskerna i projektet renodlas och fördelas på de parter som bäst kan hantera respektive risk. Grundlig analys och dokumentation av projektet och dess olika aktörer måste göras för att kunna bygga upp en solid struktur och säkerställa respektive parts ansvar och rättigheter.

Sponsorer - Ägare

Ägarna bör vara bolag som har möjlighet att driva verksamheten. De ägare som bedömer sin andel enbart som en finansiell investering eller portföljinnehav, bedöms inte vara avgörande för verksamhetens överlevnad. Ett vanligt krav hos långivarna är däremot att de ägare, som besitter den tekniska och marknadsmässiga expertisen, skall behålla sina aktier till dess att lånen eller liknande åtaganden är återbetalda. Ändringar skall godkännas av kreditgivarna. Liknande krav kan framföras av t ex de myndigheter som lämnat koncession eller tillstånd för att bedriva verksamheten i landet. Det är viktigt att ha en finansiellt stark ägare med minst 50 % av aktiekapitalet. I många fall finns dock flera ägare och då kan ibland problem uppstå i händelse av olika uppfattningar om den fortsatta verksamheten. Ett aktieägaravtal bör därför upprättas mellan de olika ägarna för att reda ut ansvarsförhållanden, hembudsförfarande etc.

Vad gäller förhållandet mellan eget kapital och lån är det viktigt att bedöma de totala riskerna i projektet. Ett s k green field-projekt innebär självfallet större risker för finansiärerna än om ett befintligt företag gör investeringen för att t ex bygga ut en redan lönsam produktion. Andra faktorer av betydelse är vilken bransch investeringen avser, konjunkturläget och marknadsutsikterna för produkten eller tjänsten ifråga, ägarstrukturen dvs personerna/företagen och deras finansiella styrka, investeringens storlek och tidplan innan intäkterna förväntas inflyta, land, investeringens storlek i förhållande till beställarens omsättning och eget kapital och ägarnas finansiella tillgångar etc. Beroende på hur stor risken bedöms vara i projektet brukar andelen som finansieras med eget kapital vara mellan 25 % upp till 40 %.

Lokala investerare är ofta delägare och i vissa länder är det ett krav från staten, dvs de tillåter inte 100% utländskt ägarskap för direktinvesteringar i landet.

Leverantörerna är i vissa fall också aktieägare och det är då viktigt att de särskiljer sina roller. I regel är de i första hand intresserade av att sälja sina produkter och tjänster och de är sällan långsiktiga investerare. De kan också hamna i intressekonflikt i händelse av problem i företaget eller vid förändringar av leveransomfattning, pris etc.

Regering - myndigheter

Projektet kan kräva tillstånd, koncession eller licens från regering eller myndigheter i värdlandet. Anbudstävlan kan förekomma för en viss tidsbegränsad koncession eller licens. Vissa miljötillstånd kan vara nödvändiga för att få bedriva verksamheten. Tillgång till lämplig mark och infrastruktur för anläggningen kräver ofta också myndigheternas tillstånd. Det är viktigt att försäkra sig om att dessa tillstånd föreligger och att de uppfyller externa finansiärers krav, t ex vad gäller licenser, miljötillstånd etc.

Stora infrastrukturinvesteringar som skall genomföras i offentlig regi har traditionellt finansierats över statsbudgeten med skattemedel. För att underlätta denna typ av investeringar har vissa länder inlett samarbete med privata aktörer och finansiärer. Efter förebild från Storbritannien, som var först med motsvarande möjlighet till privat medfinansiering av offentliga investeringar, har ett koncept kallat Public Private Partnerships, PPP utvecklats.  PPP bygger på att de privata aktörerna levererar en helhetslösning med drift och underhåll genom ett projektbolag, SPV, som är privat finansierat. Detta sker under en bestämd tid och därefter övergår äganderätten till staten. Under projektets löptid erhåller SPV:et ersättning från staten, som baseras på användningen av objektet och på dess beskaffenhet.

Det förekommer olika modeller vad gäller ansvarsförhållanden mellan parterna framförallt avseende investeringar i större infrastrukturprojekt. I vissa fall äger projektbolaget verksamheten under koncessionperioden och därefter övergår äganderätten till utfärdande myndighet/värdlandet s k build-operate-transfer (BOT) eller build-own-operate-transfer (BOOT). I andra fall övergår äganderätten redan efter byggnadsperiodens slut till värdlandet/myndigheten, men projektbolaget har fortfarande rätten till kassaflödet under hela koncessionsperioden, s k build-transfer-operate (BTO).

Det är viktigt att kontrollera så att beställaren/ägaren kontinuerligt uppfyller de krav som lokala myndigheter ställer på den aktuella verksamheten, för att inte riskera dryga böter eller att övrig finansiering till projektet kan äventyras.

Entreprenör - uppförande av anläggningen

Projektbolaget brukar normalt teckna ett avtal med en entreprenör för uppförande av anläggningen. I många fall krävs att entreprenören åtar sig ett totalansvar för projektet, ett s k Turn key project. Entreprenören eller ett konsortium av olika leverantörer och entreprenörer ansvarar för att anläggningen skall vara färdigställd vid en viss tidpunkt och till ett visst pris. Entreprenören svarar då för en större risk i projektet och i vissa fall kräver finansiärerna att en s k completion guarantee skall lämnas till dem, för att ytterligare begränsa deras risktagande.

Drift och underhåll

Drift och underhåll är ofta en stor del av verksamheten. Antingen svarar bolaget själv för detta, vilket är normalt vid en utbyggnad av befintlig verksamhet eller också tecknar bolaget avtal om detta med en extern leverantör. Ofta är dessa externa leverantörer också stora aktieägare i bolaget och har då ett strategiskt intresse att kvarstå under längre tid.

Drift och underhållsverksamheten omfattar inte enbart det tekniska underhållet utan även marknadsföring och administration inklusive fakturering och ekonomifunktion. Ibland drivs denna verksamhet av ett separat bolag och projektbolaget ingår då ett serviceavtal med detta eller dessa bolag.

Köpare - kunder

I vissa typer av infrastrukturprojekt, t ex inom energisektorn, kan projektbolaget ingå långsiktiga försäljningsavtal med köparna av den elkraft eller värme som genereras av anläggningen. Dessa avtal, s k Power Purchase Agreements (PPA) omfattar vanligtvis 10 - 20 år. Ofta kan dessa avtal innehålla s k take or pay klausuler, dvs köparen åtar sig att köpa en viss kvantitet av den genererade elkraften till ett marknadspris eller betala för den överenskomna kvantiteten. Detta medför en säkerhet för projektbolaget och denna typ av avtal, tillsammans med projektets övriga tillgångar,  pantförskrivs ofta till kreditgivarna.

Inom andra branscher är det inte möjligt att teckna motsvarande avtal med köparna, t ex vad gäller telekomoperatörer eller projektbolag för drift av flygplatser. I dessa fall måste analyserna av kassaflödet baseras på marknadsundersökningar, som helst bör vara genomförda av en oberoende, extern konsult. Lån- och garantigivarna bär i detta fall en s k öppen marknadsrisk.

Långivare

Projektfinansiering arrangeras ofta av kommersiella banker eller banksyndikat, som delar riskerna i projektet. I vissa fall krävs ytterligare säkerheter för att projektet skall kunna genomföras. Beställaren kan då anlita statliga garantiinstitut (Export Credit Agencies, ECAs) såsom EKN-Exportkreditnämnden, som kan lämna garantier för olika risker i projektet, dvs de försäkrar politiska och kommersiella risker.

Inom OECD träffades en överenskommelse som omfattar mer flexibla villkor för återbetalning av lån avseende projektrisker. Dessa regler tillämpas av EKN och innebär i princip att amorteringarna på lånet anpassas till projektets cash flow.

EKN täcker normalt 95%  av den kommersiella och  politiska risken avseende det kreditavtal som undertecknas mellan banken och beställaren/ägaren. Banken är ofta beredd att täcka den del som inte täcks av EKN-garantin. Leverantörerna får ibland ta vissa risker vad gäller finansieringen av projektet, som banken inte är beredd att svara för. Det kan också gälla s k bridgefinansiering intill dess att den slutgiltiga finansieringen är på plats. Inom telekomsektorn är det t ex vanligt att leverantören finansierar licensavgiften genom ett överbryggningslån.

Obligationslån för ett speciellt projekt kan också förekomma s k Project bonds alternativt Private Placements. Bondlösningar är vanliga i Nordamerika. 

Exportaffären är i många fall en del i ett större projekt som involverar en rad olika finansiärer både internationella banker, statsstödda garantiinstitut och multilaterala banker eller regionala utvecklingsbanker. Världsbanksgruppen deltar ofta i finansieringen av projekt i utvecklingsländer och i Östeuropa. Det gäller även för andra multilaterala banker såsom EBRD, European Bank för Reconstruction and Development, vars verksamhetsområde avser länder i Central- och Östeuropa. Detta medför ofta att projektet får en annan status i investeringslandet genom den säkerhet som dessa prioriterade projekt åtnjuter och att dessa banker normalt har  s k Preferred Creditor Status i köparlandet, dvs lån från dessa institutioner skall återbetalas med förtur och kan inte omförhandlas.

Vem kontaktar vi för ytterligare upplysningar och rådgivning?

Affärsbankernas avdelningar för export- och projektfinansiering,  EKN-Exportkreditnämnden telefon 08 - 788 00 00, AB Svensk Exportkredit telefon 08 - 613 83 00.