Ekonomiskt ramverk

Nigeria har under hösten presenterat ett ekonomiskt program - Framework for Nigeria's Economic Growth and Development - för tidsperioden 2003-2007. Programmet har tagits fram som alternativ till det sedan i mars avbrutna samarbetet med IMF på den ekonomiska politikens område. Den nu föreliggande "vitboken" innefattar ett antal makroekonomiska målsättningar och identifierar sex sektorer som lämpligen bör prioriteras i syfte att diverisifiera landets alltför oljeberoende ekonomi.

Programmet har tagits fram som alternativ till det sedan i mars avbrutna samarbetet med IMF på den ekonomiska politikens område. Nigeria etablerade 1999 ett samarbete med fonden. Då landet vid denna tidpunkt inte bedömdes redo för ett fullskaligt samarbete inleddes en relation på basis av ett mer rudimentärt program med relativt lindriga målsättningar på det makroekonomiska området (Stand-By-Agreement). Då det visade sig att Nigeria inte kunde uppnå dessa makroekonomiska målsättningar initierades istället ett s.k. Board Monitored Program med ytterligare något lindrigare makroekonomiska målsättningar. På Nigerias initiativ avslutades sedermera samarbetet inom ramen för denna mekanism i mars 2002. Regeringen angav att skälet till detta bestod i den intressekonflikt som fanns mellan IMF:s krav på återhållsamhet vad gäller offentliga utgifter å ena sidan och regeringens behov av att skydda det nyvunna demokratiska styrelseskicket genom att genomföra förbättringar i levnadsstandard för folkflertalet. Mer specifikt torde den utlösande faktorn ha varit att innestående löneutbetalningar till ordningsmakten (polis och militär) av regeringen bedömdes ha en potentiellt destabiliserande inverkan på landet. I anslutning till denna händelseutveckling aviserade regeringen dess avsikt att utarbeta ett nationellt program för den ekonomiska politiken. Det är detta program - Framework for Nigeria's Economic Growth and Development (2003-2007) -som offentliggjordes härförleden.

Programmet radar upp ett antal makroekonomiska målsättningar för tidsperioden 2003-2007. Bl.a. eftersträvas en årlig BNP-tillväxt om 7% och en inflationsnivå under 10% i slutet av tidsperioden samt ett underskott i statens finanser som begränsas till 2% av BNP. Det finns även sektorspecifika målsättningar för jordbruksproduktion, generering av el, lag och ordning, hälsa och vatten.

I dokumentet identifierade medel för uppnåendet av ovanstående makroekonomiska målsättningar består främst i diversifiering av landets alltför oljeberoende ekonomi, förbättrade mekanismer för uppbörd av statliga intäkter, fortsatta ansträngningar syftandes till att styra ekonomin bort från offentlig produktion till förmån för en privat sektor, bl.a. via en fortsatt privatiseringsprocess, samt bättre disciplin vad gäller offentliga utgifter på alla nivåer (federala, delstatliga och lokala utgifter). Det senare är tänkt att realiseras via minskade löpande offentliga utgifter, särskilt för personalkostnader som ökad avsevärt sedan nuvarande administrations tillträde.

Sex områden bedöms ha kapacitet att bidra till en breddning av landets ekonomiska bas. Det rör sig härvidlag om jordbruk, mineraler (exklusive oljan är Nigeria välsignat med rika fyndigheter på en uppsjö av mineraler som i dagsläget i princip inte exploateras kommersiellt), tillverkningsindustri, naturgas, turism samt oljeindustrin. Dessa sektorer skall, enligt ramverket, prioriteras vad gäller allokeringar från statsbudgeten. Detta kontrasterar dock mot exekutivens nyligen presenterade budgetförslag som i jämförelse med andra sektorer inte har prioriterat varken mineral- eller jordbrukssektorerna. För den förra sektorn betonas det vidare att exploateringen måste ske via den privata sektorns försorg, vilket kan presentera möjligheter för svenska företag.

Vad gäller oljesektorn nämns att man avser att öka produktionen av råolja. Detta torde dock vara görligt endast i mycket begränsad utsträckning så längre Nigeria kvarstår som medlem i OPEC. Uppgiften att regeringen har för avsikt att fortsätta liberaliseringar av dagens subventionerade bensin- och dieselpriser som en del av liberaliseringen av drivmedelsmarknaden hamnar på pluskontot. Frågan är bara om det låter sig göras. I ett land med utbredd fattigdom där billigt drivmedel uppfattas som en av de få förmåner som staten lyckats leverera till befolkningen har höjningar av prisnivåerna på dessa produkter en oerhörd politisk sprängkraft.

Naturgasfyndigheterna som tidigare, till miljöns förtret, rätt och slätt har bränts upp i samband med oljeutvinningen används nu allt mer i produktiva syften. I sydöst har nu den tredje produktionsfaciliteten för förädling av naturgas (till transportvänlig form, d.v.s. Liquified Natural Gas) tagits i drift på Bonny Island i närheten av staden Port Harcourt. Produktionen exporteras och ytterligare två steg eller två faciliteter är nu under byggnation/planering. Stöd till projektet har nyligen också kommit från den Afrikanska utvecklingsbanken.