Ja. Europass, som är ett standardiserat CV-dokument framtaget för att förenkla för personer att söka arbete i andra delar av EU.
Bedömningen sker i två steg: först kontrolleras att företaget uppfyller de formella krav som ställs (allmänna kvalifikationer enligt uppställda kriterier, solvens, mm), sedan jämförs anbuden på tekniska och finansiella grunder, även detta i enlighet med på förhand fastställda kriterier. Vid tjänsteupphandlingar viktas de tekniska och finansiella (priset) bedömningarna så att det tekniska innehållet väger tyngre (huvudregeln är 80/20 till förmån för det tekniska anbudet). Vid andra upphandlingar vinner lägsta pris om de tekniska förutsättningarna uppfylls.
Alla upphandlingar inom EU som överstiger ett visst tröskelvärde publiceras på TED (Tenders Electronic Daily). Upphandlingar under tröskelvärdena publiceras endast nationellt.
Dels via EUs elektroniska institutionskatalog, Whoiswho dels via Kommissionens adresskatalog.
EU har idag 27 medlemsländer: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. 3 länder har status som kandidatländer: Kroatien, Makedonien och Turkiet.
På Regeringens hemsida kan du läsa mer om EUs medlemsländer.
All rekrytering av fast anställd personal till EU-institutionerna sköts av Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO).
De olika EU-institutionerna erbjuder dessutom praktikplatser åt personer med nyligen avslutad högskoleutbildning.
Särskilt när det gäller tjänsteupphandlingar inom EU:s biståndsinstrument är det ofta en fördel att bilda ett konsortium med bred europeisk erfarenhet. Detta för att företaget kan bredda sin kompetens och bättre uppfylla de krav som ställs i den aktuella upphandlingen, dels ses ett konsortieanbud i en del fall som ett plus i sig. Allt annat lika finns det situationer där en utvärderingskommitté kan ge förord för ett konsortium framför en individuell anbudssökande. Det finns dock inga riktlinjer om hur ett konsortium bör vara sammansatt. Det finns många exempel på vinnande konsortier med företag från enbart "nordliga" länder. Samtidigt kan ett "brett" konsortium ge konkurrensfördelar i form av bredare kompetens hos deltagande experter och kanske resultera i ett bättre anbud.
Ja, det går alltid att överklaga om man anser sig ha klara bevis för att upphandlingen har gått felaktigt till. Överklagande ska ställas till den upphandlande myndigheten (Contracting Authority) som varierar mellan de olika instrumenten och beroende på vilken sorts upphandling det gäller. I de nya medlemsstaterna är det alltid en nationell upphandlande myndighet. Vid centraliserad upphandling inom biståndsinstrumenten, där kommissionen är upphandlande myndighet, skall överklagande ställas dit. Om upphandlande myndighet är någon annan än kommissionen (t.ex. en myndighet i mottagarlandet) skall även kommissionen underrättas. Upphandlande myndighet måste besvara klagomålet inom 90 dagar.
Ja, om företaget har sitt säte i Sverige är ni alltid berättigade att delta i upphandlingar inom EU:s stöd- och biståndsinstrument.
DCI (Development Cooperation Instrument), på svenska Instrument för utvecklingssamarbete, är EU:s gemensamma finansieringsinstrument för länder i Asien, Centralasien, Mellanöstern, Latinamerika och Sydafrika och används till tekniskt bistånd för demokrati och ekonomisk och social utveckling. DCI trädde i kraft 1 januari 2007. Läs mer om DCI.
EDF (European Development Fund), på svenska Europeiska utvecklingsfonden, är EU:s finansieringsinstrument för bistånd till AVS-länderna (Afrika, Västindien, och Stillahavsregionen) och utomeuropeiska EU-territorier. Den grundades 1957, men den är inte en del av EU:s gemensamma budget, utan finansieras av medlemsländerna och administreras av en särskild styrkommitté under EU-kommissionen. Läs mer om EDF.
ENPI (European Neighbourhood and Partnership Instrument), på svenska Europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument, är EU:s gemensamma finansieringsinstrument som går till länder i det europeiska närområdet för att stödja reformer inom hållbar utveckling och anpassa länderna till EU-standarder. ENPI trädde i kraft 1 januari 2007 och ersätter de tidigare instrumenten Tacis, Meda och Eidhr. Till länderna i EU:s närområde räknas: Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Moldavien, Syrien, Tunisien, Ukraina och Vitryssland. Läs mer om ENPI.
EuropeAid är den enhet inom EU-kommissionen som ansvarar för implementering av alla yttre biståndsprogram (utom humanitär hjälp) utanför EU. Läs mer om EuropeAid.
IPA (Instrument for Pre-Accession), på svenska Instrument för förmedlemskapsstöd, är EU:s gemensamma finansieringsinstrument som går till kandidatländer och potentiella kandidatländer för att stödja reformer inför medlemskap i EU. IPA trädde i kraft 1 januari 2007 och ersätter de tidigare instrumenten Phare, Ispa, Sapard, Cards och stöd till Turkiet. IPA omfattar i nuläget kandidatländerna Kroatien, Makedonien och Turkiet och de potentiella kandidaterna Albanien, Bosnien-Hercegovina, Kosovo, Montenegro och Serbien. Läs mer om IPA.
EG står för Europeiska gemenskapen eller Europeiska gemenskaperna och är en del av Europeiska Unionen (EU). EG betecknar samarbetet i det man brukar kalla "första pelaren", där samarbetet är överstatligt och omfattar till exempel den inre marknaden, miljö- och jordbrukspolitiken, och den ekonomiska och monetära unionen. I den andra pelaren finns den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och i den tredje polisiärt och rättsligt samarbete. Där fattas besluten enhälligt. Begreppet EU infördes när Maastrichtfördraget trädde i kraft 1 november 1993 då samarbetet utökades från bara EG till att även omfatta samarbete i pelare två och tre. Egentligen är bara de två sista pelarna EU, men i praktiken menar man allt samarbete i de tre pelarna när man talar om EU.
Kartor över EU finns på Europeiska Kommissionens hemsida.
Du kan vända dig till Exportrådet i Bryssel eller Stockholm, eller till Sveriges EU-Representation i Bryssel. Genomförandet av EU:s stöd och bistånd är decentraliserat till mottagarländerna och det är därför viktigt att även ha kontakt med svenska representanter i mottagarländerna (till exempel Exportråd, ambassader och Sida-kontor), med EU-kommissionens delegationer i mottagarländerna och med lokala myndigheter med upphandlingsansvar. Exportrådet i Bryssel kan ge hjälp med att hitta bra kontaktpersoner vid EU-kommissionen i Bryssel eller vid delegationerna i mottagarländerna.
De nya medlemsländerna får liksom de gamla medlemsländerna stöd från de så kallade sammanhållningsinstrumenten. Ett svenskt företag kan delta i upphandlingar av varor och tjänster inom de projekt som delfinansieras från sammanhållningsinstrumenten. Företag som etablerat sig lokalt eller företagets lokala kunder kan även söka bidrag från sammanhållningsinstrumenten för olika slags projekt och investeringar.
Till de nya medlemsländerna räknas de länder som anslutit sig till EU 2004 eller senare: Bulgarien, Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Läs mer om EUs medlemsländer på Regeringens hemsida.