Kort historisk bakgrund

Under 1300-talet integrerades de slovenskspråkiga regionerna i det habsburgska väldet. I samband med att den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin kollapsade efter första världskriget blev Slovenien 1918 en del i det nybildade Kungariket för slovener, kroater och serber, en stat som 1929 döptes om till Jugoslavien.

Under andra världskriget ockuperades Slovenien av Ungern, Tyskland och Italien. Sedan de kommunistiska partisanerna befriat landet ingick Slovenien i det socialistiskt federativa Jugoslavien. Slovenien utgjorde den ekonomiskt mest utvecklade delen av Jugoslavien. Under slutet av 1980-talet började krav resas i Slovenien på demokratisering och motstånd mot vad som upplevdes som en starkare centralisering från Serbien. En grupp intellektuella var 1987 de första som ställde krav på självständighet för Slovenien och under 1988 och 1989 etablerades de första politiska partierna som var fristående från kommunistpartiet.

I april 1990 genomfördes de första fria valen i Slovenien, val som vanns av den förenade oppositionsrörelsen DEMOS. Den 23 december 1990 genomfördes en folkomröstning i vilken 88 % av slovenerna röstade ja till självständighet. Själva självständigheten frystes under 6 månader och utropades den 25 juni 1991. Dagen efter självständigheten anföll den jugoslaviska armén Slovenien. Efter ett 10 dagar långt krig slöts vapenvila och den jugoslaviska armén drog sig tillbaka från landet.

Slovenien erkändes av EU den 15 januari och av Sverige den 16 januari 1992. Den 22 maj samma år blev Slovenien medlem i FN. Under 2004 blev Slovenien medlem i Nato (29 mars) och EU (1 maj).

(Källa: Sveriges Ambassad i Ljubliana, 2009-04-23)